Thailands historia

Det är ovisst när invandringen av Thailändare till nuvarande Thailand började, men under 1000-talet bodde många Thailändare i denna region, som dominerades av den buddhistiska moncivilisationen och den hindu-buddhistiska khmercivilisationen. Från dessa mottog de ursprungligen animistiska thai starka politiska, religiösa och kulturella influenser. De första självständiga thaikungadömena, som grundades i Sukhothai ca 1240 och Chiang Mai 1296, var sålunda viktiga centra för buddhistisk religion och kultur. Den ursprungliga andetron integrerades i buddhismen till en politisk ideologi. Sedan dess har buddhism, kungamakt och stat varit nära länkade i Thailand Det äldsta riket, Sukhothai, ses som en guldålder med ett harmoniskt samhälle, från vilket ett thaialfabet och den första texten på thai anses härstamma.

Angkorrikets sammanbrott under loppet av 1300-talet gav thai möjlighet till att etablera sig som regional maktfaktor, och det hastigt expanderande kungariket Ayutthaya skaffade sig kontroll över stora delar av nuvarande Thailand. Sukhothai hade en instabil politisk struktur, baserad på personliga allianser, och kom 1378 i vasallställning till Ayutthaya. För att stärka Ayutthaya centraliserades den politiska makten, och de personliga patron-klientförhållanden som tidigare utgjort grundstenen i Thailands sociala organisation inordnades i en formaliserad hierarki. Ett mer byråkratiskt regeringssystem byggdes upp, och många lagtexter anses stamma från denna period. Rikets centrum, staden Ayutthaya, var en livaktig handelsknutpunkt, där flera europeiska länder på 1600-talet anlade handelshus. Det största hotet kom från burmeserna, som 1569 invaderade Ayutthaya och 1767 slutgiltigt bragte kungadömet på fall vid en tidpunkt då det var splittrat av inre konflikter.

En ny period i landets historia började 1782 då Chakri-dynastin, som fortfarande innehar Thailands tron, flyttade huvudstaden till Bangkok (efter en kort period i Thon Buri). I början av Bangkokperioden expanderade landet. Tidigare vasallriken i nuv. Laos, Kambodja och Malaysia knöts åter till kungadömet, och nya tillkom. Lagar, litterära verk och religiösa manuskript upptecknades på nytt för att rekonstruera det kulturella arvet från Ayutthaya. Utrikeshandeln växte och därmed européernas intresse för landet, som under kung Mongkut (1851-68) på allvar hamnade under press från kolonialmakterna. Att landet lämnade från sig kontrollen över stora områden i nuv. Laos, Kambodja och Malaysia och slöt handelsavtal med de utländska staterna medverkade till att det undslapp kolonisering. Viktigt var även att både Storbritannien och Frankrike önskade Siam som en buffertstat mellan sina besittningar i Burma resp. Indokina. I kölvattnet på handelsavtalen skedde ett uppsving i Siams internationella handel, och en kraftig invandring av kinesisk arbetskraft ägde rum. Konfrontationen med kolonialmakterna skapade behov av intern konsolidering. Efter västliga förebilder centraliserades administrationen under kung Chulalongkorn (1868-1910) för att knyta randområdena närmare rikets centrum. För första gången i historien framstod Siam som ett land med klart definierade gränser. Järnvägar och telegraflinjer anlades, och grunden för en nationell kultur blev lagd genom ett standardiserat skolsystem för både lekmän och munkar. Siam omvandlades gradvis till en modern nation.

Genom dessa reformer hade det kungliga enväldet stärkts, men efter en kupp 1932 av militärer och ämbetsmän infördes konstitutionell monarki. Sedan dess har militären utgjort en viktig politisk aktör, och militärstyre har omväxlat med demokratiskt valda regeringar. År 1975 kulminerade en längre tids missnöje med militärstyret i studentdemonstrationer, som ledde till en period med civila regeringar och politiskt inflytande för fackföreningar och bonderörelser. En blodig militärkupp 1976 satte stopp för detta demokratiska experiment. Trots kuppförsök spelade civila regeringar en ständigt ökande roll under 1980-talet, men en militärkupp genomfördes 1991. Ett kraftigt motstånd hos medelklassen mot den militära inblandningen kom 1992 till uttryck i omfattande demonstrationer.

Under andra världskriget var Thailand allierat med Japan men har därefter anknutit till västmakterna. Länge präglades Thailand av en klar antikommunistisk politik och erhöll under 1950- och 60-talen betydande ekonomiskt bistånd från USA, vilket bl.a. användes till att bygga ut landets infrastruktur. Under Vietnamkriget hade USA baser i Thailand, varifrån bombräder företogs mot mål i Laos och Kambodja. I takt med att de socialistiska länderna i regionen har övergått till marknadsekonomi och inte längre uppfattas som säkerhetspolitiska hot har gamla normer övergivits. Målet är nu i stället att öppna dessa länder för thailändska investeringar, och i mitten av 1990-talet svarade Thailand för de största utländska investeringarna i Laos.

Förhistoria
Vid Lang Rong Rien i norra Thailand har de äldsta bosättningslagren beräknats vara ca 40000 år gamla. Fynden från grottan Spirit Cave antyder bl.a. att domesticering av växter kan ha inletts redan ca 10000 f.Kr. Nya undersökningar kommer sannoliktMORE att nyansera den traditionella uppfattningen att Thailand haft en allmän gemenskap med hoabinhkulturen. Fynd från bl.a. Non Nok Tha och Ban Chiang i nordöst tyder på att bronshantering och keramiktillverkning förekom i Thailand före 2000 f.Kr.; p.g.a. rovgrävningar och stratigrafiska problem är dock dateringen av flera fyndplatser omdiskuterad. Vid vår tideräknings början dominerades Sydöstasiens fastland sannolikt av mon-khmertalande folk. De uppbar troligen det i kinesiska källor omtalade riket Funan, vilket bl.a. omfattade delar av Thailand. I norra Thailand etablerades ca 500 e.Kr. det i indiska källor omnämnda mon-riket Dvaravati. Omkring år 1000 hade norrifrån invandrade Thaifolk slagit sig ned vid Chao Phrayas nedre lopp.